Hej på er...
Det här året alltså. Jag HATAR det!!
Får man säga så? Kanske är det att ta i.
Men jag hatar i alla fall hur året börjat!
Som ni vet har vi varit sjuka så gått som hela året. Förra veckan jobbade jag mina två första dagar sedan Januari... Trodde att nu är det över! Nej då.. hela denna vecka har jag varit hemma och vabbat Lillasyster. I tisdags när Storebror kom hem från förskolan var han också dålig med feber, hosta och väldigt snorig. Så vi blir hemma hela veckan.
När jag ringde jobbet i måndags och sa att jag skulle bli hemma så berättade han att en person saknades. Borta. Okontaktbar. Sökande pågår, men att de inte vet vad eller om de kommer finna något.
Jag gråter. Floder. Mår dåligt. Vill spy. Ångesten kommer. Tankarna snurrar. Tänker på anhöriga. Vill inte vabba, vill ut och leta. Hjälpa till.
Tiden går. Det är kallt. Dygnet runt. Är glad att solen lyser och hjälper till med sitt sken.
Vaknar på nätterna. Kollar mobilen.. inget nytt. Är det bra eller dåligt? Tror mest på det sista. Det har gått lång tid nu. Alldeles för lång tid!
Vaknar ännu en natt. Mår illa. Olustig känsla i magen. Drar mig för att kolla mobilen. Tillslut kollar jag. Läser. Tårarna börjar rinna. Kl 2 på natten.
Avliden.
Denna unga människa. Som jag träffar varje dag. Måndag till Fredag. 52 veckor om året, typ.
Som nyss köpt sin egna lägenhet och flyttat hemifrån. Som nyss fått tillsvidareanställning. Vi kommer aldrig mer ses.
Jag är så ledsen, så ledsen.
Men jag hatar i alla fall hur året börjat!
Som ni vet har vi varit sjuka så gått som hela året. Förra veckan jobbade jag mina två första dagar sedan Januari... Trodde att nu är det över! Nej då.. hela denna vecka har jag varit hemma och vabbat Lillasyster. I tisdags när Storebror kom hem från förskolan var han också dålig med feber, hosta och väldigt snorig. Så vi blir hemma hela veckan.
När jag ringde jobbet i måndags och sa att jag skulle bli hemma så berättade han att en person saknades. Borta. Okontaktbar. Sökande pågår, men att de inte vet vad eller om de kommer finna något.
Jag gråter. Floder. Mår dåligt. Vill spy. Ångesten kommer. Tankarna snurrar. Tänker på anhöriga. Vill inte vabba, vill ut och leta. Hjälpa till.
Tiden går. Det är kallt. Dygnet runt. Är glad att solen lyser och hjälper till med sitt sken.
Vaknar på nätterna. Kollar mobilen.. inget nytt. Är det bra eller dåligt? Tror mest på det sista. Det har gått lång tid nu. Alldeles för lång tid!
Vaknar ännu en natt. Mår illa. Olustig känsla i magen. Drar mig för att kolla mobilen. Tillslut kollar jag. Läser. Tårarna börjar rinna. Kl 2 på natten.
Avliden.
Denna unga människa. Som jag träffar varje dag. Måndag till Fredag. 52 veckor om året, typ.
Som nyss köpt sin egna lägenhet och flyttat hemifrån. Som nyss fått tillsvidareanställning. Vi kommer aldrig mer ses.
Jag är så ledsen, så ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar